Just happy

Jag undrar vad jag har gjort? Ja det är som vanligt. Minnesluckor är bara förnamnet.
Det blev väl lite mycket igår igen. Men nu så pratar hon inte med mig så nånting har hänt.
Fan det gnager i mig av ångest men jag kan för mitt liv inte komma ihåg.
Satan. Det är ju inte första gången heller. Lika bra att låtsas som ingenting. Jag drar.
Har ju funkat förr.30 bast. Ganska misslyckad. Jobbar på och sköter mig.
Måste ju få lönen att räcka till alla öl jag vill dricka. Perfa. Extrapris på sexpack på ica.
Kvällen räddad. Jag är räddad. Om jag är lite full så blir humöret bra, livet skönt.
Tur att inte ica säljer tjack. Haha eller otur. jag orkar ju inte med mig själv som jag är.

Var 40:onde sekund tar en människa livet av sig nånstans i världen.
I dont have the guts obviosly. Inte så att jag inte försökt. Fler än en gång.
Första gången var ja starka 8 bast och pallade inte att vara utanföroch retad.
Så jag bestämde mig snabbt för att det här med livet var väl inge vidare.
Morsan kom på mina planer och sen var det inget mer med det förutom kurator och samtal och bla bla bla...
Om det hjälpte? Inte ett skit faktiskt.Det var ju inte jag som var problemet utan situationen runt om. Men nu blev jag problemet som skulle lösas och där fastnade jag.
Är nog fortfarande ett problem för mig själv. Så det lärde jag mig av kuratorn. Allting är ditt fel. Vad som än händer.Det är fel på dig. Oki. Tack. Men problem kan man ju smita ifrån. Eller hur?Ta inget ansvar bara så e allt lugnt.

Jag drog inte den där dan. Inte hon heller konstigt nog. Jag hade ragglat runt och fått för mig att hon var elak.Förmodligen skrikit och gapat och varit elak halva natten.
Men kom inte ihåg det själv. Jag brukar till och från bete mig som ett svin.
Fast den här gången fick jag tänka till. Jag hade liksom inga kompisar kvar som stod ut.
Och en grej till...

Du? Jag har testat 4 ggr. Fan. Jag är med barn. Sen 2 månader tillbaks. No way back. Oj då.
Ja. Nu ska jag skärpa mig. Om det gick bra? Vad tror du? Ibland.
Ibland så blev jag mitt alter ego och försvann. Kom inte hem eller bara var en idiot. Och full. Separera? Fortare än du kan säga hej. Hur det var? Nyfött barn, inga kompisar ingenting.
Har aldrig varit så ensam i hela mitt liv. Depressionen gjorde mig stressad.
Så stressad att jag till slut tuppade av en morgon och slog sönder halva ansiktet mot handfatet. Fick dra och undersöka hjärtat fast jag borde ha frågat efter en psykolog.

AA. Det blev ett nytt kapitel. Funkade faktiskt. Nu kan jag hantera sprit 340 dagar om året. Bara 25 kvar. Men jag har bestämt mig för att inte ingå nåt förhållande med en annan människa så då kommer ni inte på mig. Barnet behöver inte märka nåt. Jag är bra på att ljuga och förställa mig. Som sagt, jag är kär i en vacker underbar tjej. Så jag skiter i att höra av mig till henne. Annars kanske det blir nåt seriöst. Det kan jag inte ta. Då måste jag berätta. Jag drar. Enklast så. Har dessutom supit bort förmågan att ha ordentligt sex. Ja man prioriterar ju.
Jag har valt ensamhet för att en gång till slippa handskas med mig själv. Och varför inte?
Ja, jag vill ha henne mer än nåt annat men tar den lätta vägen. Igen.
Kanske egentligen borde ringa den där psykologen?

Ensamhet. Jo det är min bästa vän. Jag har hur mycket kompisar som helst nu egentligen.
Men väljer när jag vill höra av mig.Väljer ensamheten. Jag vill inte förklara mig.
Tänk om det fanns en tappkran för ångest? Tänk om jag lärde mig att leva?
Njuta av hur fantastiskt det kan vara att skoja och ha roligt. Jag väljer att vara ensam. Tack. Men det är mitt val.Vad ska jag göra resten av livet då? jo jag vet. Jag har en ide faktiskt.
Jag ska fortsätta spela teater och ni ska se mig som en glad och positiv människa.
Jag är bra på att ljuga. Jag ska se till att mitt barn får en god start i livet.
Jag ska se till att ni blir lurade av att jag funkar så bra.
Sen ska jag med flit supa ihjäl mig. Promise. Psykologen? Nja, fick nog av det när jag var liten. Fick nog av rätt mycket i unga år. Jag har konstant värk nu i levern så snart ska sista spiken i. Tror bara att mitt eftermäle kommer att bli som alla gånger jag gjort slut. Efter fem års förhållande så sa hon bara - Jag vet fortfarande inte vem du är. Jag är bra på att ljuga.
Ruskigt bra. En kameleont skulle inte ha en chans. Tror du att du känner mig? Det tror jag med. Du är med i leken.

Fake. Hela jag är på låtsas. Welcome to my world. Du är alltid så glad och positiv.
Jag skulle aldrig orka vara så där glad helatiden. Och så är du typ världens trevligaste och har alltid en komplimang eller nåt snällt att säga. Jag vet. Har tränat på det länge.
Hela mitt liv faktiskt. Bryter lite gränser ibland bara. Blir galen och slänger saker och skriker och hotar. Bara mot folk jag tycker om. Därför så ska jag skita i att tycka om.
Så om du nu gillar mig som det verkar ibland att du gör. Back off.
Du vill inte bli indragen i min lögn. Det gör ont att tvinga sig att sluta vara kär men det går.
Har gjort det fler än en gång.
"Kärlek är för dom som har tur"

Bara ord!

Kyssar

Läppar som smeker min kind.
Tunga andetag.
Tunga.
I min Mun.
I din mun.
Hjärtan som.
Bultar.
Likt ångmaskinspistonger i bröstet.
Upphetsning.
Lust att leva.
Lust för livets goda.
Gåta…
Känns som att huvudet ska sprängas och kroppen ska brista i delar.
Det känns som att tiden har stannat.
Och ingenting.
Annat.
Finns längre.
Än till nästa kyss, nästa farväl!
Saliv.
Men vem tänker på saliv när man är mitt inne i en kyss?
Tänder.
Tänder på dina kyssar och det är vad tänder betyder just nu.
Här.
I det här ögonblicket av perfektion.
Kyssar.
Kyssar.
Kysser dig.
Du kysser mig och tiden stannar.
Fast den består av så mycket.
Fast.
Fast inte nu.
Kyssar.

Stum
Stum.
Varför så tyst?
Inte ett ord.
Ångest.
För igår.
För idag.
För allt, hela livet.
Det är så lätt att gå på, följa invanda spår.
Det är.
Svårare att börja om.
Stum.
Inte ett ord.
Vänta.
Jag vill börja om.
Vill vara mer för dig.
Vill vara bättre.
Stum.
Du säger inte ett ord.


Hemma
Grått som tristessen.
Som längtan bort från ledan.
Det vita täcket som lyste upp är ersatt av ett mörker.
Som havet.
Sett i skenet från en bar på dekadansens paradis i östersjön,
AMEN!
Men.
I tunnelbanan är ljuset konstant.
Så klart.
Folk bor där.




Eld
Ibland brinner man som elden.
Fast.
Ibland eldar man upp den som brinner.
Eldar upp.
Så att den personen dör.
Inte dör som när man blir begravd efteråt.
Utan man dör liksom…Lite.
I själen.

Tänk om alla var som mig.


Ser du

Skuld.
Över dom som vi såg.
Bakom askan.
Såg du aldrig vad vi gjorde?
Hur det tog?
På den som blev utsatt!
På den det gjorde ont?
Ord kan skada värre än slag och hot.
Ord.
Dom fastnar i själen.
Och själen är svårläkt.
Fråga gud.


Namnlös
Varför visar tv:n Hjärndöda saker om hjärndöda människor när det finns så många som är så intressanta? Hur många känner du?

Pappa
Skapar ett poem om min samtid, om vad vi ville bli.
När jag var liten kunde min pappa allt och jag ville bli som han.
Nu är jag stor och vill bli som jag var när jag var liten och världen var:
Svart/vit. Och, och pappa var bäst och vad kommer min son att tycka?
Om pappa?
Som skriver konstiga saker och tänker på konstigt sätt?
Jag vill att min son ska tycka om mig.
Skriver ett poem om min son och min pappa och jag vill att min son ska tycka om mig.
Jag älskar dig ****.

Synkroniserad synkop

Synkroniserat.
Kugghjul som driver en axel.
Runt, runt.
Inte fort utan i lagom mak.
En försmak.
Försmak på vadå tänker den tänkande.
På livet så klart
På den lysande stjärnan som snart ska göra entré.
Vem?
Vet inte.
Men försmaken luktade gott.
Synkroniserat.
Som eftertexterna på den senaste film du såg.
Som kugghjulen som driver en axel.
Som driver den tills dom går sönder.
Då byts dom ut mot nya kugghjul som driver axeln.
Synkroniserat.




Varför är inte alla människor som jag?



Sand

Som en öken.
Av sand är du kommen.
Som sand ska du smulas.
Av livet.
Det är vad som formar oss.
Vi är som sand i en ökenstorm.
Blir små korn i blåsten.
Om vinden kommer ifrån många håll så skingras vi.
Formas åt alla håll.
Blir snea.
Vem ska man formas som.
Varför ska man formas som nån?
Som ett sandkorn.
Det är så litet.
Svårt att stå emot stormen.
Men ett enda sandkorn gör nytta.
Tänk på att nån tror.
Om dom ser ett sandkorn nån annanstans,
Här håller en ny öken på att växa fram.


Liv
Tittar ut genom fönstret och ser livet passera förbi.
En buss som åker runt på sitt varv genom stan,
En tunnelbana långt borta på bron som ser ut som ett långt lyse.
Det lokala fyllot på väg hem efter ännu en dag i paradiset.
DN skrapan som sprider hemtrevnad, paniken infinner sig när den plötsligt är släkt.
Det åker människor i små plåtlådor runt, runt, runt, runt.
Det kommer ännu en buss…Tänk om bussen bara styr åt ett annat håll och kör dit den själv vill?
Tänk om jag bestämde själv!
Över mitt liv.
Och styrde dit jag ville?
Tänk om.
Om inte om var om utan självklart?
Det är vackert i Stockholm.
Tittar ut och ser livet passera förbi.
Slut.

Ångesten
Tankar.
Alla dessa tankar.
Alla dessa minnen och all den ångest som vi har spillt.
Över hopplösa saker.
Kärlek.
Fylla.
Kamratskap.
Hur ska man göra utan att såra egentligen?
Tankar.
Dom som håller en vaken om natten.
Dom som gör det svårt.
Att sova.
Dom som finns där hela tiden och leder till ångest.
Varför?
Varför är det så svårt att göra rätt?
Att leva som man lär och att lära mens man lever?
Ångest.
Ständigt denna ångest.
Att inte räcka till.
Att aldrig vara där.
Att inte leva nog.
Att kanske vara medelmåtta.
Fattig och inte bra.
Tankar.

Cement.
Du.
Sluta snacka nu.
Du.
Skulle ju skriva.
Låtaordenflödaöverpapperetsåattdetblöderiögonennär.
Man försöker läsa det.
Du.
Säger att jag skriver ”fel”.
Rent grammatiskt med jävla verb och infinitiv.
Tur säger jag.
Tur att du vet vad det heter.
Det vet inte jag.
Men jag vet hur.
Jag.
Ska utnyttja.
Språket.
Så att.
Det fyller mina syften.
Jag bestämmer hur språååket lååååter.
I alla fall när jag skriver.
Annars får du fråga nån.
Vem?
Va fan!
Vem?
Nån jävla Gestapo tyckare elit feministmoderatkonservativdokusåpakändböglesbiskporrskådisislitzsomvet!!!
Skit i det.
Bestäm du.
I vårat land får man tycka vad man vill.
Fast.
Man får inte vara politiskt inkorrekt.
Man får vara korkad.
Man får tycka rätt.
Om man tycker fel så beror det på att man tycker inte rätt.
Då måste man vara tyst.
Eller skriva.
Som.
Jag.
Och.
Du.
Och vi och alla måsten.
I all välmening!
Tycker jag som du som tycker som jag som vi som tycker om mig.
Om dig.
Lite.
Om det här e poesi så bajsar elefanter upp och ner.
Varför tror du det?
Känner du nån elefant?
Nu bytte datorn sida!
Egentligen borde jag sluta då.
Sluta vara så.
Här.
Datoriserad poet.
Datoriserad poet.
Datoriserad poet.
Datoriseradpoetpoetpoetpoet!!!
Jävlar!!



Lugnet som ligger.
Ligger och väntar.
Väntar.
Väntar på Gryningen.
På stormen.
På Kulingen.
På regnet.
Varför.
Är?
Jag väntar.
Väntar och lever.
Väntar och dör.

Vem och varför?
Varför är…
Det är kallt utanför.
Kallt i landet.
Ingen som ser.
Vem bryr sig.
Jag bryr mig inte om dig.
Jag bryr mig.
Om…
Jag vet inte.
Varför!?!
Vem är du?
Det blir vår…
Det blir vår väder.
Töväder.
Men när blir människorna varma?
När ser vi varann?
När ska vi fråga hur vi mår…
Vem ska vi fråga?
Vem och varför…


Till ...

Om inte jag hade dig.
Hade jag varit mig då?
Kärlek är.
Att älska dig.


Födelsedag

Sch!!
Hyscha inte.
Det e tyst ändå.
Tyst.
Tyst på telefonen, tyst i rummet, tyst som graven.
Förutom stereon som vrålar.
Det gills inte.
Den är inget sällskap längre.
Det är tyst i livet.
Tyst i storstan.
Tyst som fan.
Jag vill att du ringer mig nu!
Jag vill att Du ringer mig NU!
Jag vill inte ringa själv…Och verka tjatig.
Jag vill inte vara som klister men jag kanske inte ens e som luft.
Hör jag av mig för lite?
Kanske.
Jag kanske behöver mer tid.
Av mig själv.
Jag lever i tystnad och försöker få det att låta bra.
Ring nu.
Sänker stereon.
Det e Lars Winnerbäck
Han låter som att han har det tyst ibland men jag vet inte.
Just nu e det ingen hjälp.
Jag älskar.
Älskar att tänka.
Älskar inte mig själv alltid fast det gör nog ingen i Sverige.
Sch!
Hyscha inte.
Kom tystnad, kom mörker, kom!
I morgon e det min födelsedag.


MERA OM DÖDEN

Det är svårt att förstå.
Hej då.
Ett kort farväl så där.
Det blev sista gången.
Sista gången i livet som vi sågs.
Du ringde fel.
Sa att du skulle ringa till någon annan egentligen.
Men, sa du, det här är ju ingen hemlighet.
Det är så att jag har cancer.
Cancer.
Smaka på ordet.
Man blir kall och frusen.
Spelar ingen roll ifall det är en närstående som drabbats.
Spelar ingen roll.
Man blir kall.
Man tänker det värsta.
Och det värsta är döden.
Ibland är det, det bästa för den som är döende.
För oss som blir kvar är det fortfarande det sämsta.
Sorg.
Sorg är en övermakt.
Sorg består av så mycket.
Kärlek, saknad, frustration.
Hat.
Man hatar den som har åsamkat en detta lidande.
Du ringde fel.
Du skulle bli borta ett tag.
Rehabilitering.
Du skulle inte dö.
Du skulle inte dö.
Dom skulle operera.
Det skulle nog gå bra.
Sen ringde inte du utan pappa.
Det var klippt sa han.
Dom kunde inget göra.
Det var över.
Vi åker och säger hej då sa han.
Vi hann inte.
Det ringde igen.
Borta.
Död.
Döden.
Det är då man börjar fundera på hur mycket du betydde.
Det är då man blir rädd.
Det är då man blir egoist och undrar när och var och hur man själv ska dö.
Varför.
Det tog fem veckor och sen var det sorg.
Fem veckor är för lite.
Jag har inte förstått.
Jag vet inte.
Jag har inte bestämt mig för vad du betydde.
Jag har inte bestämt nånting.
Men jag har blivit rädd.
Rädd för att dö ifrån min son.
Rädd för att dö ifrån min flickvän.
Rädd för att inte ha allt uppklarat om det händer i morgon.
Döden.
Döden är skrämmande.
Du vet, dom som känner mig vet. Vem det här handlar om.
Vila i frid.

Vänner
Jag är inte ensam.
Du är inte heller ensam.
Alla människor är ensamma ibland.
Det finns inget bättre än ensamhet.
Om man har valt själv.
Det finns inget värre än ensamhet som är påtvingad.
Påtvingad ensamhet är det värsta som kan hända en människa.
Ensamhet som man har valt själv är det bästa som kan hända.
Frihet.
Frihet att kunna välja sin ensamhet.
Fy fan vad vi människor är konstiga.
Vi vill vara ensamma om vi väljer det själva.
Vi vill vara tillsammans annars.
Vi vill så mycket.
Att vi.
Glömmer bort att andra vill.
Precis lika mycket.
Fast med oss.
Tänk på dina medmänniskor ett slag.

På väg

På väg hemåt.
Natten har lagt sig som ett skynke över staden.
På väg hemåt.
Till tryggheten och värmen.
Det är kallt.
Hösten håller sig fast med blåst och väta.
På väg hemåt.
Till tryggheten.
Till mig själv.
Det är kallt.
Hoppas det inte börjar regna.
Hoppas det slutar blåsa.
Hoppas det slutar snurra.
Jag e nog lite full.
På väg hemåt?
Vart kom han ifrån?
Han ser ju snäll ut i varje fall.
Och han har rätt.
Man ska inte gå ensam här som tjej.
Skulle inte ha druckit den där sista ölen.
Men nu e jag på väg hemåt.
Med sällskap.
Kan man verkligen lita på honom.
Jo.
Han ser snäll ut.
Och han får mig att skratta.
Det blåser.
Hösten håller oss i ett järngrepp.
Fan.
Nu börjar det regna också.
Det är kallt.
Jag följer dig säger han.
Vet inte om jag vill det.
Men ok.
Jag e nog lite full.
Annars hade han inte fått gå med.
Jag snubblar.
Fan det e blött i gräset.
E nog fullare än jag trodde.
Han är över mig.
Nej.
Vad händer?
Vad händer?
Bort, bort, bort.
Mina naglar går av.
Jag klöser, jag slåss.
Han är över mig.
Han slår.
Han slår.
Jag domnar bort.
Han är i mig.
Fy fan.
Kan ingen hjälpa mig.
Han håller för min mun.
Jag kan inte skrika.
Han är inne i mig.
Jag går sönder.
Gråter.
Alla mina tårar.
Jag gråter.
Det är kallt.
Han är klar.
Jag ligger kvar.
Tom.
Han går därifrån.
Lugnt och stilla.
Jag är död.
Känslomässigt död.
Han går lugnt och stilla.
Våldtagen.
Våldtagen.
Förnedrad.
Dödad.
Jag går inte till polisen.
Dom skulle inte göra nåt.
I Domstolen skulle jag bli våldtagen igen.
Av alla dessa frågor.
Av alla dessa män.
Jag ligger kvar.
Gråter.
Gråter.


Det finns en sång.
En sång jag sjunger så att det låter som att jag sjunger fint.
Den sången som bara finns i mitt huvud ska jag skriva ned.
Sen ska jag åka iväg.
Åka rymdskepp på turné.
Varför?
För att jag kan.
Jag ska fylla era huvuden med min sång. Jag ska bara skriva ned den först.
Men varje gång jag försöker så inträffar nåt.
Jag glömmer.
Kan inte minnas.
Hur lät min melodi, det som fanns i mitt huvud nyss?
Det låter som en elvaåringspoesi nu.
Inget elakt om elvaårspoesi men jag tänkte nödrim.
Nödrim?
Jag vill skriva texter som tar.
Som Lars Winnerbäck gör ibland.
Jag vill behärska språket så att undertecknad kan få ärad läsare att gråta vid blotta tanken på att vederbörande förmodligen i sinom tid kommer att få läsa ytterligare en monolog av mig. Det vill jag.
Eftersom jag sitter ensam och skriver så blir det en monolog för att jag pratar med mig själv. Nu sjunger jag min sång!
Jag kan den, Jag kommer IHÅG!
FAAAAAN!!!
Jag har glömt.
Jag är ensam hemma.
Om jag hade varit elvaårspoet så hade jag varit rädd nu men va fan jag är varken elva eller poet.
Poet är skit.
Pretentiösa arslen som har rätt.
Vi har fel.
Det finns regler för att kalla sig poet.
ALLA får inte behandla svenska språket FATTAR du väl också.
Folk som inte bor i godkänd förort får inte förkorta ord eller använda saker med förortsbakgrund.
Alltså att nån från där har typ patent.
Och folk från förorten måste vara poet på förortsmål annars kan vi ju inte kategorisera folk. Och då blir ju allt på tok. FEL, FEL, FEL!!!
Men jag skiter i det.
Så fort jag sätter mig och använder språket; Då är språket mitt och jag ut trycker mig på ett sätt som stöder mitt skrivande av ord och som passar in i berättelsen och NI ska hålla käft om det!
Fast jag hoppas att jag stavar rätt.
Och jag hoppas att ni bryr er så mycket att ni sågar mig om ni hatar detta här stycket text. LAA, la, la, laa lala. Nej, låter katastrof.
Det satt en man på bussen idag.
En sån vi kallar fyllo.
Han dreglade och jag tror att han kräktes vätska i skägget.
Jag sa ingenting.
Bad honom inte sluta eller flytta på sig.
Frågade inte hur han mådde.
Jag gick av med min barnvagn och hoppades att jag inte såg ut att förakta mannen.
Det gjorde jag inte.
Jag är en jävel.
Jag smiter hem och ska skriva av mina känslor och förmodligen ska ni och jag säga:
Varför e det ingen som bryr sig?
Och idag…Tror att jag precis har lärt mitt barn att inte säga något.
För pappa smet.
Då kommer nog han att tro att det är så man gör.
Fan.
Stackars, stackars människor som åker på äventyr i djungeln och blir filmade av tv.
Sen blir dom felciterade hemma och rikspuckon utan jobb men med pajas stämpeln kvar. Stackars dom.
Dom gick ner flera kilo och blev utbrända på köpet.
Vem köper iden om den riktiga varianten, den vi kommer att få se?
I ett hus, på en ö tar vi reda på om människor blir kannibaler när deltagare är den enda befintliga födan?
Ledsamt att tjata om gamla malätna företeelser nu.
Sitter här ensam och skriver.
Det här blir ju någon slags dagbok.
Tankar jag har tänkt idag.
Låtjäveln som ska ge mig miljonerna och den där känslan av vemod som inte går att förklara. Är inte deprimerad på något sätt, bara ledsen.
Ok.

En kärlekshistoria

En kärleks historia
Du och jag med verkligheten





Om kärlek

Den här boken handlar om kärlek.
Enbart om kärlek.
Det verkar kanske tråkigt.
Enkelspårigt och ointressant.
Kärlek.
Det är väl sånt som poeter skriver om?
Den ouppnåeliga drömmen om den stora kärleken.
Smärtan, När den stora kärleken visade sig bara vara luft.
Bubblan sprack.
Och.
Den var full av var.
Kvar fanns bara den ruttna stanken och den murknade själen som hade dött lite grann igen.
Den här boken ska handla om kärlek.
Det är kärlek som betyder någonting.
Det är det, kärlek, som spelar roll när vi ska bedömas och begravas.
Vilka som har älskat dig.
Det är dom som ska hedra dig i döden.
Kärlek.
Bara kärlek.
Mångfacetterat.
Tillräckligt för att vara otillräckligt.
Förskräcklig, vacker och betydelsefull.
Eller bara kärlek.















(1)
Min flickvän måste hata mig

Full
Full av ledsamhet
Full
Full av meningslöshet
Full
Full av ånger
Full
Tydligen
Full
Full av elakhet
Full
Full av bråk
Full
Full av idioti
Full
Full av skit
Full
Full av förstörelseiver
Full
Tydligen
Full
Full av dumhet
Full
Full av lust att skrika på dig
Full
Full av demoner
Full
Full av meningslöst ältande
Full
Full och bråkar
Full
Full och arg
Full
Full och skriker
Full och svär
Full och idiot
Full och förstör
Full och skriker
Min flickvän måste hata mig

(2)
Min flickvän måste hata mig

DET
FINNS
INGEN
I
HELA
VÄRLDEN
SOM
KAN
ÄLSKA
MIG
NÄR
JAG
ÄR
SOM
JAG
ÄR
JAG
FÖRSTÅR
INTE
MITT
EGET
BÄSTA




Det är svårt att vara redlöst berusad. Man kommer nästan inte in någonstans.










Jag älskar dig

Du är vacker.
Du är vacker när du sover.
Ibland.
Ibland ligger jag vaken.
Jag ligger vaken bredvid dig.
Jag ligger vaken och bara tittar på dig.
Tänker.
Ibland är vi vakna.
Ibland så är vi som vanliga människor.
Städar.
Diskar.
Tvättar.
Jag stannar till ibland.
Och tittar på dig.
Du är alltid så vacker.
Kärleken är blind men jag ser dig.
Ser hur du strålar.
Du frågar vad jag gör.
Det känns konstigt att svara att jag ser på dig.
Vi har levt ihop så länge nu.
Du är vacker säger jag och du ler.
Du ler och jag smälter.
Inatt kommer jag att ligga vaken.
Ligga vaken och tänka på dig.
Jag kommer att ligga bredvid dig.
Röra dig försiktigt.
Smeka din rygg och ditt hår.
Du är vacker när du sover.
Sov gott.
Jag älskar dig.







Ballad i f-moll

Du kommer från ett annat land.
Jag kommer från en främmande planet.
Känslokakafoni.
Röda stugor med vita knutar.
Arrangerat, distanserat, onyanserat.
Ångestfyllt.
För vissa en drömidyll.
Med panoramavy över ett perfekt liv.
En själinsikt med havsutsikt.
Varför?
Lik som död.
Lik som levande.
Lagom grå.
Spagetti med köttfärssås.
13 våningar i blått.
Höghuslat standardmat.
Långt ifrån dom vita knutarna.
Pizzeriaestradörens hemvist.
Galen.
Gårdslagsfinal i fotboll.
Jag älskar dig.
Bortom boendekoll.
Framför ballad i f-moll.
Pizzeriatrubadur.
13 mil upp.
Panoramavy över mänskligt liv.
Jag älskar dig.
Sov så gott i frid nu












Min flickvän måste älska mig.

Jag har fyllt kvoten.
Bägaren har runnit över och spillt sin vätska över parketten.
Jag har ett rivnings kontrakt.
Om jag river upp dina sår igen så måste jag flytta.
Då är kontraktet rivet.
Förhandlingarna avbrutna.
Jag är snäll och bra.
Jag är omtänksam.
Jag är Dr. Jekyll och Mr. Hyde.
Jag är ett jävla svin.
Den sista vattendroppen glider sakta utför kanten på taket för att falla i marken och på så sätt bryta tystnaden.
Den totala ensamheten uppfyller mig på ett pendeltåg omringat av träd och skog.
Lövhalka.
Tänk att du väntar på mig.
Tänk att du finns kvar här hos mig.
Jag måste gifta mig med dig.
Jag måste ta mig samman.
Ta mig samman och begrava demonerna.
Jag måste bli mig själv igen.
Jag har ett liv som väntar på mig runt hörnet av en pendeltågsstation.
Skogen är slut.
Nu susar vi in i förortscentrumljus.
Konsum.
Apotek.
Kanske ett systembolag.
Nedlagd post och bank.
Det blir längre köer av bilar men kortare avstånd till dig.
Idag är jag inte elak.
Idag är jag bara jag.
Den som du är kär i.
Jag har inte förgiftat mig själv med sprit idag.
Idag är en bra dag.
Nu är det lite skog igen utanför det klottersanerade tågfönstret.
Inklämd emellan husen i dom perfekta små symmetriska förstäderna.
Här har inte betongen fått fäste utan träden och naturen.
Jag är på väg.
På väg hem till dig.
Det är inte långt kvar nu och jag ska skärpa mig, ta hand om dig, bara finnas till för dig.
Tänk att du finns kvar hos mig.
Ja.
Min flickvän måste älska mig.

.




Prata för dig själv(Monolog)

Gick jag sönder nu?
Jag kan inte sluta gråta.
Är jag sönder nu.
Jag kan inte sluta gråta.
Jag kan inte.
Jag kan inte sluta gråta.
Är jag trasig?
Om jag säger att jag är sjuk?
Jag gick av.
Jag kan inte sluta.
Har du varit där?
Längst inne i dig själv?
I det svartaste mörkret.
Det du inte vill se.
Det som andra har i sig.
Inte vi.
Titta in en sekund och du är fast.
Fast för fan.
Jag är där nu.
Jag är där för alltid.
Och det är därför jag är här.
Döende inifrån, det äter mig.
Jag förgås från insidan.
Jag är död.
Död som artist.
Jag är död nu.
Jag är trasig.
Sönder.



Förlåt för imorgon

Vi bråkade om pengar idag.
Igen.
Igår.
Igen.
Vi blev osams om pengar igår.
Igen.
Idag.
Igen.
Igår, idag, imorgon, förlåt.
Det ska aldrig hända igen.
Jag svär!
Sen bråkade vi om tid igen.
Om din.
Om min.
Om vår.
Vi blev osams om tid igår.
Idag.
Imorgon.
Förlåt.
På samma sida men på olika spår.
I samma tid men på olika år.
Tid läker inga sår.
Vi bråkade om pengar igen.
Idag.
Igår.
Imorgon förlåt.
Igen.
För allt.
Bråk om tid och pengar.
Tid läker inga sår.
Bråk lämnar spår.
Tick-tack.
Tick-tack.
Det var länge sen vi hade tid.
Tid att bråka om pengar.
Vi bråkar om tid som vi inte har istället.
Igår.
Igen.
Idag.
Igenkännandets eländiga minspel.
Lagom fult.
Obetydligt.
Igår.
Imorgon.
Idag.
Förlåt.


Synd att jag inte träffade dig när jag var liten.
Då hade jag sluppit göra alla misstag


Tid är pengar

Jag sitter still.
I realtid.
Jag flyr.
I dåtid.
Jag kan inte vara kvar.
Det jagar mig.
Jag kan aldrig rota mig.
Det bränner mig.
Jag blir aldrig tillfredställd.
Jag blir aldrig hemmastad.
Det brinner under mina fötter.
Jag flyr.
I realtid.
Jag är rädd för döden.
Jag är rädd för dig.
Jag är rädd för kärleken.
Det brinner en eld i mig.
Jag kan inte sitta still.
Jag måste vara i rörelse.
Nolltolerans.
Mot monotona uppgifter.
Mot ensamhet, mot tvåsamhet, mot evighet.
Mot strävande tankar.
Jag flyr från elden.
Fast jag vill stanna kvar.
Utan att bränna mig.
I realtid.
Fast i dåtid.
När hinner nutid i kapp mig?

Gift

Har du nån gång tagit gift?
Har du?
Har du nån gång blivit förgiftad?
Eller?
Har du stått upp, naken och skrikit efter mer?
Har du?
Jag hörde inget svar.
Har du krälat i stoftet, förnedrad och förtvivlad med saltsmakande tårar blandat med snor rinnande ned i din mun och krävt att få smaka?
Gift.
Jag har tagit gift.
Ja.
Jag har blivit förgiftad.
Jo, det har jag.
Jag har stått upp och skrikit efter mer.
Du hörde mitt svar.
Jag har krälat i stoftet, förnedrad och förtvivlad med snor och salta tårar och grus och fan och hans moster rinnande ned för mina kinder och i min mun.
Jag är förgiftad.
Jag blir aldrig frisk.
Nedsvärtad och utblottad ska jag stå här och nu och skrika efter mer.
Det regnar.
Har du hört om abstinensbesvär?
Om det inbyggda begär som driver mig hit?
Som driver mig att göra vad som helst?
Vad som helst, förgiftad.
Jag blir aldrig fri.
Jag står här nu, naken i min egen enbarmlighet, avfärdad som en knäppgök, idiot, mänskligt jävla avskräde.
Det gör så ont.
Jag såg en spegel och där såg jag tärd ut.
Ensam, sjuk.
Abstinens symptomen lyste igenom i dess gråsvarta ångestfyllda färgskala som även inrymmer dödslängtan, ångest och hopp.
Hopp om gift.
Hopp om mera gift.
Har du tagit gift?
Nä, skulle inte tro det.
Du har för mycket färger för det.
För mycket rosiga kinder.
Du är för mjuk, så snäll och jag vill ha dig.
Här och nu.
Jag förbannar mig själv för att jag har smakat.
Smakat mycket mer.
Ett passionerat förhållande mellan två parter som är som skapta för varandra och som lever och äter och parasiterar på den andras fullkomliga misär och strävan efter uppmärksamhet.
Ett svart spel, ett drama i flera akter, på en teater av glas.
Öppen scen.
En öppning rakt in i en människas undergång.
Rakt in i en förgiftad värld.
Ge till mig nu.
Snälla.
Det regnar ute.
Snälla..
Fråga nån annan.
Jag vill ha dig.
Alla har, fråga nån annan.
Jag vill ha dig.
Nej.
Hur ska jag göra för att få dig att älska mig?
Att älska mig så att du tänker på mig hela tiden, varje vaken timme, eller att du i varje fall säger det ibland.
Nån gång kan du väl visa, eller visa mig jämt!
Att du, ni, alla älskar mig.
Det är mitt gift.
Jag måste hela tiden bli älskad av alla.
Uppmärksammad och applåderad och omtyckt.
Gift.
Att leva endast på andra människors kärlek och söka efter den som en vampyr på natten.
Att törsta efter era applåder på en scen.
Det är jag förgiftad av.
Kärleksberoende.
Tack.
Ni kan applådera nu.








Sönderfall

En passionerad resa bortom tid och rum.
En sällsynt skådad attraktion.
Ett lustfyllt dramatiskt spel för gallerierna.
Vi gav oss till oss själva.
Åt av samma kärlek.
Drack ifrån samma erotik.
Vågade vara nakna och utlämnade till kropp och själ.
Du såg in i mig.
Jag såg dig.
Nu ser du igenom mig.
Jag ser bakom dig.
Attraktion är bara ett ord.
Passion går över.
Sönderfall.
När började känslorna krackelera?
Glöden att falna?
Vi gav utslag på richterskalan.
Nu smörjer vi och kallar det eksem.
Sönderfall.
Inga återfall.
Med dig var alla vardagar röda.
Nu är alla röda dagar grå.
Kärleken är botad.
Vi var inte aktsamma.
Den stora världen trängde sig in.
Fastän dörrarna var låsta.
Vi skulle tvärtemot er andra stå emot.
Vara nyförälskade för alltid.
Nu talar ingenting emot.
Sönderfall.
Tänk om det inte ens gör ont.
Om alla mina känslor har tagit slut.
En passionerad resa bortom tid och rum i sönderfall.









En hemlighet

Jag ser dig.
På håll.
Du kommer nära.
För nära.
För nära för vårat eget bästa.
Förbjuden frukt.
Jag vill smaka.
Jag tror att du smakar gudomligt.
Jag tänker.
Du finns hos mig i varje sekund.
Du vet bara inte om det.
Tänk om du visste.
Jag tror att det skulle göra dig glad.
Varm.
Jag hoppas det i varje fall.
Hoppas att jag finns hos dig.
Nära.
Jag vill aldrig vara utan dig.
Även om du är långt borta.
Jag måste få komma nära.
Känna dina dofter.
Smaka.
Komma in i dig.
Älska dig.
Vara i dig.
Länge.
Du kommer för nära.
Du är förbjuden frukt.
Ouppnåelig och för bra för mig.
Jag ser dig.
På håll.











Kallt

När blev det så jävla kallt?
Varför blev det så?
Säg vad fan du vill man du har slutat älska mig.
Jag ser igenom dig.
Du tar i mig på samma sätt som i disktrasan.
Som ett nödvändigt ont.
Varför säger du ingenting?
Jag är trött.
Vi har pratat om det här så jag fan spyr på att prata.
Älta.
Vi måste göra nåt åt saken.
Inte prata.
Varför gör du inte slut?
Du gör ju bara illa mig.
Du älskar inte mig.
Om du gör det så visa det nån jävla gång.
När blev det kallt?
Jag hatar kärleken.
Jag hatar att vara beroende av någons kärlek.
Jag hatar att vara kär.
Man gör bara illa sig.
Jag vill inte vara kär nåt mer.











Slutstation

Var är din slutstation?
När har du kommit till vägs ände, när är det dags att kliva av?
Kliva in i någonting nytt.
När vet man att man ska kliva av?
Är det någon som säger till?
Var är min slutstation?
Och vart klev jag på?
Hur vet jag att jag ska av när jag inte vet om jag är ombord eller står kvar?
Stampar.
Jag kliver av nu.
Slut.





R.I.P

Det stod i tidningen att du var död.
Men.
Jag hade ju precis fått ditt stöd.
Dödsruna.
Vem fan läser dom?
Jag uppenbarligen i det här fallet.
Det stod i tidningen att du var död.
Det är nog sant.
Jag saknar dig.











Atombomb

Jag gick och såg mig inte om.
Nu hade jag gjort klart.
Jag brände repet i båda ändar och slog mig blodig när jag släppte taget.
Jag hade inget skyddsnät.
När drömmen gick i kras så dog jag.
Inuti.
När drömmen dog så gick jag i kras inuti.
Det hjärta som slog, det hjärta som drev runt blod.
Mitt hjärta.
Gav upp.
Jag kunde inte älska mer.
Jag kunde inte sova när drömmen dog, dog en del av mig.
Det syntes inte.
Utanpå.
Inre blödningar på läkarspråk.
Är smärtan någonsin synlig?
Kan man ta på ont.
Jag såg inte smärtan komma, jag trodde jag var klar.
Jag trodde att jag skulle bli hel igen.
Att jag skulle återfå förmågan att älska.
Om jag inte såg mig om.
Ge mig tid.
Jag ska lära mig igen.
Lära mig att leva utan smärta, svärta, vara normal.
Glad.
Jag ska bygga en högre mur, en barriär som skyddar mig emot mina egna demoner som river och sliter mig i stycken, dödar mig, mina känslor och låter mig förblöda, utslagen i ett dike liggandes i en gudsförgäten håla fan vad jag är rädd!
Rädd för att mitt inre ska göra uppror och bli mig.
Jag reder inte ut eller pratar.
Jag ser mig inte om.
Jag sopar under mattan, gömmer i mitt inre.
Där finns allt avskräde, smutsen, det vedervärdiga, tankarna som aldrig tänktes, oförrätterna som skrapade upp sår.
Dom ligger där inne.
Jag är rädd för att dom jäser.
Min största fiende är mig själv.
Min största fiende är min hjärna.
Mina tankar.
Min passion för depression.
Jag är rädd.
Jag för ett krig med mina tankar och mina tankar kanske vinner.
Atombomb.
Jag såg mig aldrig om.






Slut

Måndag 15.50
Det regnar.
Jag är låst.
Inlåst.
I baklås.
Måndag 15.51
Det regnar.
Jag saknar kärlek.
Helst av allt hade jag velat dö men jag är alldeles för rädd för döden.
Måndag 15.52
Det regnar.
Man kan väl inte offra sitt liv och dö för att det regnar?
Måndag 15.52.30
Jo. det kan man.
Om man saknar kärlek.
Måndag 15.53












Sanningar i lögner

Ring om du har lust att prata.
Ring och prata med mig om du har lust.
Eller bara ring och var i luren.
Eller kom hem till mig och prata och hoppa över ringandet.
Jag vill veta sanningen.
Sanningen i lögnen.
Är alla lögner sanna till en del eller är sanningen en del av lögnen?
Ring om du har lust att prata.
Bara växla lite ord.
Prata med mig.
Vi väver in oss i lögner för att vi älskar varandra och vill inte såra eller vara elaka så vi ljuger i tron att vi tar hand om varandra då.
Den vita lögnen.
Vad är dom andra lögnerna då?
Grågula?
Fula?
Eller?
Lögnaktiga kärlek.
Kärleken ljuger.
Kärleken ljuger för att den lovar mig, oss!, Lycka och godhet och frid i sinnet och inga lögner och därför blir kärleken en lögn. För att vi ljuger för att förbli lyckliga och nyförälskade. Vart är telefonen.
Jag vill att du ljuger för mig igen.
Då känner jag igen mig.
I lögnen.
Vi ljuger sönder kärleken.
Förbränner lycka.
Vi andas ut allt det levnadsglada och andas in lögnen allena.
Kärleken dör.
Den förljugna kärleken dör och vinner på samma gång som vi börjar bråka om sanningen i lögnen eller drar för många vita lögner om ingenting som är värt att ljuga om.
Tvärtom värt att tala sanning om
Ring och prata med mig om du har lust.
Lust att bara prata lite.
Lust att älska mig.
Eller ljuga.’
Förbannade lögner.
Give it to me.
Sanningen.
Sanningen och ingenting annat än sanningen.
Inga lögner tack.
Om kärleken är lögn så ljuger jag hela tiden.



Distans till verkligheten

Se dig inte om.
Allt är förlorat.
Förstorat.
Oanvändbart.
Se dig om.
Vilka ligger kvar.
Vilka har vi lämnat därhän?
Se dig själv.
Förstorat.
Med distans till verkligheten kan du fortsätta drömma.
Med distans till drömmen kan du åstadkomma din verkliga hjältegloria.
Se dig inte om.
Det är oanvändbart.
Onormalt glasklart.
Att drömma.
Med distans till verkligheten.
Se dig för.
Du kan ramla i gropar.
Det hopar sig.
Vad?
Det är oanvändbart.
Cyniskt glasklart och knappast underbart.
Som kärlek.
Med distans till verkligheten.



Så jävla dum

Så jävla dum i huvudet.
Så jävla dum.
Så jävla dum i huvudet.
E du.
E jag.
E vi.
Så jävla dumma i huvudet.
Varför.
Bråkar.
Vi.
När.
vi.
vill.
Älska.
Istället.
Fan.
Så jävla dumma i huvudet.



Storm

Mörk gryning.
Vackert.
Vacker i sin brutala uppenbarelse.
En uppvisning i skönhet.
Bedagad av ålder och tappade löv.
Snö i stormen.
Skönt att vara inomhus.
Naken.
Stormen ryter.
Vi ser ut.
Ser på naturens vackra skådespel.
Stormen ryter.
Vi ser ut medan vi eldar i öppna spisen.
Sen älskar vi på fällen framför.


Epilog.

Jag är kär i dig.
Varför?
Jag vet inte.
Jag älskar dig också.