Just happy

Jag undrar vad jag har gjort? Ja det är som vanligt. Minnesluckor är bara förnamnet.
Det blev väl lite mycket igår igen. Men nu så pratar hon inte med mig så nånting har hänt.
Fan det gnager i mig av ångest men jag kan för mitt liv inte komma ihåg.
Satan. Det är ju inte första gången heller. Lika bra att låtsas som ingenting. Jag drar.
Har ju funkat förr.30 bast. Ganska misslyckad. Jobbar på och sköter mig.
Måste ju få lönen att räcka till alla öl jag vill dricka. Perfa. Extrapris på sexpack på ica.
Kvällen räddad. Jag är räddad. Om jag är lite full så blir humöret bra, livet skönt.
Tur att inte ica säljer tjack. Haha eller otur. jag orkar ju inte med mig själv som jag är.

Var 40:onde sekund tar en människa livet av sig nånstans i världen.
I dont have the guts obviosly. Inte så att jag inte försökt. Fler än en gång.
Första gången var ja starka 8 bast och pallade inte att vara utanföroch retad.
Så jag bestämde mig snabbt för att det här med livet var väl inge vidare.
Morsan kom på mina planer och sen var det inget mer med det förutom kurator och samtal och bla bla bla...
Om det hjälpte? Inte ett skit faktiskt.Det var ju inte jag som var problemet utan situationen runt om. Men nu blev jag problemet som skulle lösas och där fastnade jag.
Är nog fortfarande ett problem för mig själv. Så det lärde jag mig av kuratorn. Allting är ditt fel. Vad som än händer.Det är fel på dig. Oki. Tack. Men problem kan man ju smita ifrån. Eller hur?Ta inget ansvar bara så e allt lugnt.

Jag drog inte den där dan. Inte hon heller konstigt nog. Jag hade ragglat runt och fått för mig att hon var elak.Förmodligen skrikit och gapat och varit elak halva natten.
Men kom inte ihåg det själv. Jag brukar till och från bete mig som ett svin.
Fast den här gången fick jag tänka till. Jag hade liksom inga kompisar kvar som stod ut.
Och en grej till...

Du? Jag har testat 4 ggr. Fan. Jag är med barn. Sen 2 månader tillbaks. No way back. Oj då.
Ja. Nu ska jag skärpa mig. Om det gick bra? Vad tror du? Ibland.
Ibland så blev jag mitt alter ego och försvann. Kom inte hem eller bara var en idiot. Och full. Separera? Fortare än du kan säga hej. Hur det var? Nyfött barn, inga kompisar ingenting.
Har aldrig varit så ensam i hela mitt liv. Depressionen gjorde mig stressad.
Så stressad att jag till slut tuppade av en morgon och slog sönder halva ansiktet mot handfatet. Fick dra och undersöka hjärtat fast jag borde ha frågat efter en psykolog.

AA. Det blev ett nytt kapitel. Funkade faktiskt. Nu kan jag hantera sprit 340 dagar om året. Bara 25 kvar. Men jag har bestämt mig för att inte ingå nåt förhållande med en annan människa så då kommer ni inte på mig. Barnet behöver inte märka nåt. Jag är bra på att ljuga och förställa mig. Som sagt, jag är kär i en vacker underbar tjej. Så jag skiter i att höra av mig till henne. Annars kanske det blir nåt seriöst. Det kan jag inte ta. Då måste jag berätta. Jag drar. Enklast så. Har dessutom supit bort förmågan att ha ordentligt sex. Ja man prioriterar ju.
Jag har valt ensamhet för att en gång till slippa handskas med mig själv. Och varför inte?
Ja, jag vill ha henne mer än nåt annat men tar den lätta vägen. Igen.
Kanske egentligen borde ringa den där psykologen?

Ensamhet. Jo det är min bästa vän. Jag har hur mycket kompisar som helst nu egentligen.
Men väljer när jag vill höra av mig.Väljer ensamheten. Jag vill inte förklara mig.
Tänk om det fanns en tappkran för ångest? Tänk om jag lärde mig att leva?
Njuta av hur fantastiskt det kan vara att skoja och ha roligt. Jag väljer att vara ensam. Tack. Men det är mitt val.Vad ska jag göra resten av livet då? jo jag vet. Jag har en ide faktiskt.
Jag ska fortsätta spela teater och ni ska se mig som en glad och positiv människa.
Jag är bra på att ljuga. Jag ska se till att mitt barn får en god start i livet.
Jag ska se till att ni blir lurade av att jag funkar så bra.
Sen ska jag med flit supa ihjäl mig. Promise. Psykologen? Nja, fick nog av det när jag var liten. Fick nog av rätt mycket i unga år. Jag har konstant värk nu i levern så snart ska sista spiken i. Tror bara att mitt eftermäle kommer att bli som alla gånger jag gjort slut. Efter fem års förhållande så sa hon bara - Jag vet fortfarande inte vem du är. Jag är bra på att ljuga.
Ruskigt bra. En kameleont skulle inte ha en chans. Tror du att du känner mig? Det tror jag med. Du är med i leken.

Fake. Hela jag är på låtsas. Welcome to my world. Du är alltid så glad och positiv.
Jag skulle aldrig orka vara så där glad helatiden. Och så är du typ världens trevligaste och har alltid en komplimang eller nåt snällt att säga. Jag vet. Har tränat på det länge.
Hela mitt liv faktiskt. Bryter lite gränser ibland bara. Blir galen och slänger saker och skriker och hotar. Bara mot folk jag tycker om. Därför så ska jag skita i att tycka om.
Så om du nu gillar mig som det verkar ibland att du gör. Back off.
Du vill inte bli indragen i min lögn. Det gör ont att tvinga sig att sluta vara kär men det går.
Har gjort det fler än en gång.
"Kärlek är för dom som har tur"