tisdag 13 februari 2007

En kärlekshistoria


En kärleks historia
Du och jag med verkligheten





Om kärlek

Den här boken handlar om kärlek.
Enbart om kärlek.
Det verkar kanske tråkigt.
Enkelspårigt och ointressant.
Kärlek.
Det är väl sånt som poeter skriver om?
Den ouppnåeliga drömmen om den stora kärleken.
Smärtan, När den stora kärleken visade sig bara vara luft.
Bubblan sprack.
Och.
Den var full av var.
Kvar fanns bara den ruttna stanken och den murknade själen som hade dött lite grann igen.
Den här boken ska handla om kärlek.
Det är kärlek som betyder någonting.
Det är det, kärlek, som spelar roll när vi ska bedömas och begravas.
Vilka som har älskat dig.
Det är dom som ska hedra dig i döden.
Kärlek.
Bara kärlek.
Mångfacetterat.
Tillräckligt för att vara otillräckligt.
Förskräcklig, vacker och betydelsefull.
Eller bara kärlek.















(1)
Min flickvän måste hata mig

Full
Full av ledsamhet
Full
Full av meningslöshet
Full
Full av ånger
Full
Tydligen
Full
Full av elakhet
Full
Full av bråk
Full
Full av idioti
Full
Full av skit
Full
Full av förstörelseiver
Full
Tydligen
Full
Full av dumhet
Full
Full av lust att skrika på dig
Full
Full av demoner
Full
Full av meningslöst ältande
Full
Full och bråkar
Full
Full och arg
Full
Full och skriker
Full och svär
Full och idiot
Full och förstör
Full och skriker
Min flickvän måste hata mig

(2)
Min flickvän måste hata mig

DET
FINNS
INGEN
I
HELA
VÄRLDEN
SOM
KAN
ÄLSKA
MIG
NÄR
JAG
ÄR
SOM
JAG
ÄR
JAG
FÖRSTÅR
INTE
MITT
EGET
BÄSTA




Det är svårt att vara redlöst berusad. Man kommer nästan inte in någonstans.










Jag älskar dig

Du är vacker.
Du är vacker när du sover.
Ibland.
Ibland ligger jag vaken.
Jag ligger vaken bredvid dig.
Jag ligger vaken och bara tittar på dig.
Tänker.
Ibland är vi vakna.
Ibland så är vi som vanliga människor.
Städar.
Diskar.
Tvättar.
Jag stannar till ibland.
Och tittar på dig.
Du är alltid så vacker.
Kärleken är blind men jag ser dig.
Ser hur du strålar.
Du frågar vad jag gör.
Det känns konstigt att svara att jag ser på dig.
Vi har levt ihop så länge nu.
Du är vacker säger jag och du ler.
Du ler och jag smälter.
Inatt kommer jag att ligga vaken.
Ligga vaken och tänka på dig.
Jag kommer att ligga bredvid dig.
Röra dig försiktigt.
Smeka din rygg och ditt hår.
Du är vacker när du sover.
Sov gott.
Jag älskar dig.







Ballad i f-moll

Du kommer från ett annat land.
Jag kommer från en främmande planet.
Känslokakafoni.
Röda stugor med vita knutar.
Arrangerat, distanserat, onyanserat.
Ångestfyllt.
För vissa en drömidyll.
Med panoramavy över ett perfekt liv.
En själinsikt med havsutsikt.
Varför?
Lik som död.
Lik som levande.
Lagom grå.
Spagetti med köttfärssås.
13 våningar i blått.
Höghuslat standardmat.
Långt ifrån dom vita knutarna.
Pizzeriaestradörens hemvist.
Galen.
Gårdslagsfinal i fotboll.
Jag älskar dig.
Bortom boendekoll.
Framför ballad i f-moll.
Pizzeriatrubadur.
13 mil upp.
Panoramavy över mänskligt liv.
Jag älskar dig.
Sov så gott i frid nu












Min flickvän måste älska mig.

Jag har fyllt kvoten.
Bägaren har runnit över och spillt sin vätska över parketten.
Jag har ett rivnings kontrakt.
Om jag river upp dina sår igen så måste jag flytta.
Då är kontraktet rivet.
Förhandlingarna avbrutna.
Jag är snäll och bra.
Jag är omtänksam.
Jag är Dr. Jekyll och Mr. Hyde.
Jag är ett jävla svin.
Den sista vattendroppen glider sakta utför kanten på taket för att falla i marken och på så sätt bryta tystnaden.
Den totala ensamheten uppfyller mig på ett pendeltåg omringat av träd och skog.
Lövhalka.
Tänk att du väntar på mig.
Tänk att du finns kvar här hos mig.
Jag måste gifta mig med dig.
Jag måste ta mig samman.
Ta mig samman och begrava demonerna.
Jag måste bli mig själv igen.
Jag har ett liv som väntar på mig runt hörnet av en pendeltågsstation.
Skogen är slut.
Nu susar vi in i förortscentrumljus.
Konsum.
Apotek.
Kanske ett systembolag.
Nedlagd post och bank.
Det blir längre köer av bilar men kortare avstånd till dig.
Idag är jag inte elak.
Idag är jag bara jag.
Den som du är kär i.
Jag har inte förgiftat mig själv med sprit idag.
Idag är en bra dag.
Nu är det lite skog igen utanför det klottersanerade tågfönstret.
Inklämd emellan husen i dom perfekta små symmetriska förstäderna.
Här har inte betongen fått fäste utan träden och naturen.
Jag är på väg.
På väg hem till dig.
Det är inte långt kvar nu och jag ska skärpa mig, ta hand om dig, bara finnas till för dig.
Tänk att du finns kvar hos mig.
Ja.
Min flickvän måste älska mig.

.




Prata för dig själv(Monolog)

Gick jag sönder nu?
Jag kan inte sluta gråta.
Är jag sönder nu.
Jag kan inte sluta gråta.
Jag kan inte.
Jag kan inte sluta gråta.
Är jag trasig?
Om jag säger att jag är sjuk?
Jag gick av.
Jag kan inte sluta.
Har du varit där?
Längst inne i dig själv?
I det svartaste mörkret.
Det du inte vill se.
Det som andra har i sig.
Inte vi.
Titta in en sekund och du är fast.
Fast för fan.
Jag är där nu.
Jag är där för alltid.
Och det är därför jag är här.
Döende inifrån, det äter mig.
Jag förgås från insidan.
Jag är död.
Död som artist.
Jag är död nu.
Jag är trasig.
Sönder.



Förlåt för imorgon

Vi bråkade om pengar idag.
Igen.
Igår.
Igen.
Vi blev osams om pengar igår.
Igen.
Idag.
Igen.
Igår, idag, imorgon, förlåt.
Det ska aldrig hända igen.
Jag svär!
Sen bråkade vi om tid igen.
Om din.
Om min.
Om vår.
Vi blev osams om tid igår.
Idag.
Imorgon.
Förlåt.
På samma sida men på olika spår.
I samma tid men på olika år.
Tid läker inga sår.
Vi bråkade om pengar igen.
Idag.
Igår.
Imorgon förlåt.
Igen.
För allt.
Bråk om tid och pengar.
Tid läker inga sår.
Bråk lämnar spår.
Tick-tack.
Tick-tack.
Det var länge sen vi hade tid.
Tid att bråka om pengar.
Vi bråkar om tid som vi inte har istället.
Igår.
Igen.
Idag.
Igenkännandets eländiga minspel.
Lagom fult.
Obetydligt.
Igår.
Imorgon.
Idag.
Förlåt.


Synd att jag inte träffade dig när jag var liten.
Då hade jag sluppit göra alla misstag


Tid är pengar


Jag sitter still.
I realtid.
Jag flyr.
I dåtid.
Jag kan inte vara kvar.
Det jagar mig.
Jag kan aldrig rota mig.
Det bränner mig.
Jag blir aldrig tillfredställd.
Jag blir aldrig hemmastad.
Det brinner under mina fötter.
Jag flyr.
I realtid.
Jag är rädd för döden.
Jag är rädd för dig.
Jag är rädd för kärleken.
Det brinner en eld i mig.
Jag kan inte sitta still.
Jag måste vara i rörelse.
Nolltolerans.
Mot monotona uppgifter.
Mot ensamhet, mot tvåsamhet, mot evighet.
Mot strävande tankar.
Jag flyr från elden.
Fast jag vill stanna kvar.
Utan att bränna mig.
I realtid.
Fast i dåtid.
När hinner nutid i kapp mig?

Gift

Har du nån gång tagit gift?
Har du?
Har du nån gång blivit förgiftad?
Eller?
Har du stått upp, naken och skrikit efter mer?
Har du?
Jag hörde inget svar.
Har du krälat i stoftet, förnedrad och förtvivlad med saltsmakande tårar blandat med snor rinnande ned i din mun och krävt att få smaka?
Gift.
Jag har tagit gift.
Ja.
Jag har blivit förgiftad.
Jo, det har jag.
Jag har stått upp och skrikit efter mer.
Du hörde mitt svar.
Jag har krälat i stoftet, förnedrad och förtvivlad med snor och salta tårar och grus och fan och hans moster rinnande ned för mina kinder och i min mun.
Jag är förgiftad.
Jag blir aldrig frisk.
Nedsvärtad och utblottad ska jag stå här och nu och skrika efter mer.
Det regnar.
Har du hört om abstinensbesvär?
Om det inbyggda begär som driver mig hit?
Som driver mig att göra vad som helst?
Vad som helst, förgiftad.
Jag blir aldrig fri.
Jag står här nu, naken i min egen enbarmlighet, avfärdad som en knäppgök, idiot, mänskligt jävla avskräde.
Det gör så ont.
Jag såg en spegel och där såg jag tärd ut.
Ensam, sjuk.
Abstinens symptomen lyste igenom i dess gråsvarta ångestfyllda färgskala som även inrymmer dödslängtan, ångest och hopp.
Hopp om gift.
Hopp om mera gift.
Har du tagit gift?
Nä, skulle inte tro det.
Du har för mycket färger för det.
För mycket rosiga kinder.
Du är för mjuk, så snäll och jag vill ha dig.
Här och nu.
Jag förbannar mig själv för att jag har smakat.
Smakat mycket mer.
Ett passionerat förhållande mellan två parter som är som skapta för varandra och som lever och äter och parasiterar på den andras fullkomliga misär och strävan efter uppmärksamhet.
Ett svart spel, ett drama i flera akter, på en teater av glas.
Öppen scen.
En öppning rakt in i en människas undergång.
Rakt in i en förgiftad värld.
Ge till mig nu.
Snälla.
Det regnar ute.
Snälla..
Fråga nån annan.
Jag vill ha dig.
Alla har, fråga nån annan.
Jag vill ha dig.
Nej.
Hur ska jag göra för att få dig att älska mig?
Att älska mig så att du tänker på mig hela tiden, varje vaken timme, eller att du i varje fall säger det ibland.
Nån gång kan du väl visa, eller visa mig jämt!
Att du, ni, alla älskar mig.
Det är mitt gift.
Jag måste hela tiden bli älskad av alla.
Uppmärksammad och applåderad och omtyckt.
Gift.
Att leva endast på andra människors kärlek och söka efter den som en vampyr på natten.
Att törsta efter era applåder på en scen.
Det är jag förgiftad av.
Kärleksberoende.
Tack.
Ni kan applådera nu.








Sönderfall


En passionerad resa bortom tid och rum.
En sällsynt skådad attraktion.
Ett lustfyllt dramatiskt spel för gallerierna.
Vi gav oss till oss själva.
Åt av samma kärlek.
Drack ifrån samma erotik.
Vågade vara nakna och utlämnade till kropp och själ.
Du såg in i mig.
Jag såg dig.
Nu ser du igenom mig.
Jag ser bakom dig.
Attraktion är bara ett ord.
Passion går över.
Sönderfall.
När började känslorna krackelera?
Glöden att falna?
Vi gav utslag på richterskalan.
Nu smörjer vi och kallar det eksem.
Sönderfall.
Inga återfall.
Med dig var alla vardagar röda.
Nu är alla röda dagar grå.
Kärleken är botad.
Vi var inte aktsamma.
Den stora världen trängde sig in.
Fastän dörrarna var låsta.
Vi skulle tvärtemot er andra stå emot.
Vara nyförälskade för alltid.
Nu talar ingenting emot.
Sönderfall.
Tänk om det inte ens gör ont.
Om alla mina känslor har tagit slut.
En passionerad resa bortom tid och rum i sönderfall.









En hemlighet


Jag ser dig.
På håll.
Du kommer nära.
För nära.
För nära för vårat eget bästa.
Förbjuden frukt.
Jag vill smaka.
Jag tror att du smakar gudomligt.
Jag tänker.
Du finns hos mig i varje sekund.
Du vet bara inte om det.
Tänk om du visste.
Jag tror att det skulle göra dig glad.
Varm.
Jag hoppas det i varje fall.
Hoppas att jag finns hos dig.
Nära.
Jag vill aldrig vara utan dig.
Även om du är långt borta.
Jag måste få komma nära.
Känna dina dofter.
Smaka.
Komma in i dig.
Älska dig.
Vara i dig.
Länge.
Du kommer för nära.
Du är förbjuden frukt.
Ouppnåelig och för bra för mig.
Jag ser dig.
På håll.











Kallt


När blev det så jävla kallt?
Varför blev det så?
Säg vad fan du vill man du har slutat älska mig.
Jag ser igenom dig.
Du tar i mig på samma sätt som i disktrasan.
Som ett nödvändigt ont.
Varför säger du ingenting?
Jag är trött.
Vi har pratat om det här så jag fan spyr på att prata.
Älta.
Vi måste göra nåt åt saken.
Inte prata.
Varför gör du inte slut?
Du gör ju bara illa mig.
Du älskar inte mig.
Om du gör det så visa det nån jävla gång.
När blev det kallt?
Jag hatar kärleken.
Jag hatar att vara beroende av någons kärlek.
Jag hatar att vara kär.
Man gör bara illa sig.
Jag vill inte vara kär nåt mer.











Slutstation

Var är din slutstation?
När har du kommit till vägs ände, när är det dags att kliva av?
Kliva in i någonting nytt.
När vet man att man ska kliva av?
Är det någon som säger till?
Var är min slutstation?
Och vart klev jag på?
Hur vet jag att jag ska av när jag inte vet om jag är ombord eller står kvar?
Stampar.
Jag kliver av nu.
Slut.





R.I.P

Det stod i tidningen att du var död.
Men.
Jag hade ju precis fått ditt stöd.
Dödsruna.
Vem fan läser dom?
Jag uppenbarligen i det här fallet.
Det stod i tidningen att du var död.
Det är nog sant.
Jag saknar dig.











Atombomb


Jag gick och såg mig inte om.
Nu hade jag gjort klart.
Jag brände repet i båda ändar och slog mig blodig när jag släppte taget.
Jag hade inget skyddsnät.
När drömmen gick i kras så dog jag.
Inuti.
När drömmen dog så gick jag i kras inuti.
Det hjärta som slog, det hjärta som drev runt blod.
Mitt hjärta.
Gav upp.
Jag kunde inte älska mer.
Jag kunde inte sova när drömmen dog, dog en del av mig.
Det syntes inte.
Utanpå.
Inre blödningar på läkarspråk.
Är smärtan någonsin synlig?
Kan man ta på ont.
Jag såg inte smärtan komma, jag trodde jag var klar.
Jag trodde att jag skulle bli hel igen.
Att jag skulle återfå förmågan att älska.
Om jag inte såg mig om.
Ge mig tid.
Jag ska lära mig igen.
Lära mig att leva utan smärta, svärta, vara normal.
Glad.
Jag ska bygga en högre mur, en barriär som skyddar mig emot mina egna demoner som river och sliter mig i stycken, dödar mig, mina känslor och låter mig förblöda, utslagen i ett dike liggandes i en gudsförgäten håla fan vad jag är rädd!
Rädd för att mitt inre ska göra uppror och bli mig.
Jag reder inte ut eller pratar.
Jag ser mig inte om.
Jag sopar under mattan, gömmer i mitt inre.
Där finns allt avskräde, smutsen, det vedervärdiga, tankarna som aldrig tänktes, oförrätterna som skrapade upp sår.
Dom ligger där inne.
Jag är rädd för att dom jäser.
Min största fiende är mig själv.
Min största fiende är min hjärna.
Mina tankar.
Min passion för depression.
Jag är rädd.
Jag för ett krig med mina tankar och mina tankar kanske vinner.
Atombomb.
Jag såg mig aldrig om.






Slut

Måndag 15.50
Det regnar.
Jag är låst.
Inlåst.
I baklås.
Måndag 15.51
Det regnar.
Jag saknar kärlek.
Helst av allt hade jag velat dö men jag är alldeles för rädd för döden.
Måndag 15.52
Det regnar.
Man kan väl inte offra sitt liv och dö för att det regnar?
Måndag 15.52.30
Jo. det kan man.
Om man saknar kärlek.
Måndag 15.53












Sanningar i lögner

Ring om du har lust att prata.
Ring och prata med mig om du har lust.
Eller bara ring och var i luren.
Eller kom hem till mig och prata och hoppa över ringandet.
Jag vill veta sanningen.
Sanningen i lögnen.
Är alla lögner sanna till en del eller är sanningen en del av lögnen?
Ring om du har lust att prata.
Bara växla lite ord.
Prata med mig.
Vi väver in oss i lögner för att vi älskar varandra och vill inte såra eller vara elaka så vi ljuger i tron att vi tar hand om varandra då.
Den vita lögnen.
Vad är dom andra lögnerna då?
Grågula?
Fula?
Eller?
Lögnaktiga kärlek.
Kärleken ljuger.
Kärleken ljuger för att den lovar mig, oss!, Lycka och godhet och frid i sinnet och inga lögner och därför blir kärleken en lögn. För att vi ljuger för att förbli lyckliga och nyförälskade. Vart är telefonen.
Jag vill att du ljuger för mig igen.
Då känner jag igen mig.
I lögnen.
Vi ljuger sönder kärleken.
Förbränner lycka.
Vi andas ut allt det levnadsglada och andas in lögnen allena.
Kärleken dör.
Den förljugna kärleken dör och vinner på samma gång som vi börjar bråka om sanningen i lögnen eller drar för många vita lögner om ingenting som är värt att ljuga om.
Tvärtom värt att tala sanning om
Ring och prata med mig om du har lust.
Lust att bara prata lite.
Lust att älska mig.
Eller ljuga.’
Förbannade lögner.
Give it to me.
Sanningen.
Sanningen och ingenting annat än sanningen.
Inga lögner tack.
Om kärleken är lögn så ljuger jag hela tiden.



Distans till verkligheten


Se dig inte om.
Allt är förlorat.
Förstorat.
Oanvändbart.
Se dig om.
Vilka ligger kvar.
Vilka har vi lämnat därhän?
Se dig själv.
Förstorat.
Med distans till verkligheten kan du fortsätta drömma.
Med distans till drömmen kan du åstadkomma din verkliga hjältegloria.
Se dig inte om.
Det är oanvändbart.
Onormalt glasklart.
Att drömma.
Med distans till verkligheten.
Se dig för.
Du kan ramla i gropar.
Det hopar sig.
Vad?
Det är oanvändbart.
Cyniskt glasklart och knappast underbart.
Som kärlek.
Med distans till verkligheten.



Så jävla dum


Så jävla dum i huvudet.
Så jävla dum.
Så jävla dum i huvudet.
E du.
E jag.
E vi.
Så jävla dumma i huvudet.
Varför.
Bråkar.
Vi.
När.
vi.
vill.
Älska.
Istället.
Fan.
Så jävla dumma i huvudet.



Storm

Mörk gryning.
Vackert.
Vacker i sin brutala uppenbarelse.
En uppvisning i skönhet.
Bedagad av ålder och tappade löv.
Snö i stormen.
Skönt att vara inomhus.
Naken.
Stormen ryter.
Vi ser ut.
Ser på naturens vackra skådespel.
Stormen ryter.
Vi ser ut medan vi eldar i öppna spisen.
Sen älskar vi på fällen framför.


Epilog.

Jag är kär i dig.
Varför?
Jag vet inte.
Jag älskar dig också.















Inga kommentarer: